Är du tillfredsställd, älskling?

Jag är så trött. Så jävla trött. Av att stiga upp på morgonen och försöka kladda lite smink i fejjan för att inte skrämma livet ur min nya klass, av att titta i mitt skitiga kylskåp som verkar äta upp sig själv, men just idag är det inte det jag är trött på. Idag är jag trött på alla nöjda människor. På att jag är nöjd.

Nu talar jag om nöjd som i att bara acceptera. Inget ont om att faktiskt tycka sig ha det bra. 

Saken är den att jag blir så ledsen när jag bara rycker på axlarna och säger "Visst, vi kan väl ta det lugnt i helgen" när jag egentligen vill vara svinig, ful-dansa och kräkas runt toan. Jag är inte sån, men ibland vill jag vara. Och än värre när jag ser någon annan bara nöja sig. Visst, om det är något så oviktigt som vilken pizzeria man ska gå till kan man väl nöja sig med whatever det blir. Däremot om du själv, en vän eller kanske föräldrarna utnyttjar det faktum att du bara sitter på arslet och är nöjd så blir jag så fruktansvärt frustrerad. Att bara vara nöjd är fan en svaghet, en oattraktiv svaghet.
Exempel: Det är dags och du vill flytta hemifrån men mamma påpekar att du har det ju så himla bra hemma och du nickar och accepterar. Du tänkte ta körkort men vafaan, varför? Bussen går ju överallt! Filmen du velat se går sista gången på bio i helgen, fast tjejen/killen vill ju se Project Runway då, jaaja den kommer väl på dvd om några månader. Du har precis studsat upp och ner i 30 minuter för närhetens skull och ligger den blöta fläcken på lakanet, men nästa gång kanske det är min tur att komma.       NEJ,SKÄRPNING!

Jag är 20 år, det finns ingen orsak för mig att bara sitta och va nöjd. Jag ska ifrågasätta, kräva och ta för mig. Varför inte? Om inte så sker det ingen förändring, förnyande och helt ärligt tror jag man skulle bli en rätt platt person. Nu ska jag påpeka att jag faktiskt har en förvånansvärt bra vardag för tillfället, saker och ting verkar gå åt rätt håll, som sagt är det inte den formen av nöjd jag är bitter på. Men för att förstärka min point tror jag inte att jag skulle vara så bekväm i min situation som jag är ifall jag bara suttit och gillat läget.
Jag har tid att vara nöjd när jag får pension, och är jag fan inte nöjd då heller så kan jag alltid åka till Playa del Sol och dansa min säckiga tantröv av mig och käka korv stroganoff i solskenet på happy hour! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar