ett litet steg för spaghetti och ett stort steg mot vuxenheten.

Som liten flicka fram tills de sena tonåren var det en sak som jag för allt i världen inte kunde få kläm på. Alla andra kunde ju, varför inte jag? Och det ser ju så naturligt ut. Vad hade jag missat?

Så jag fortsatte göra saker på mitt sätt, jag snurrade upp det på gaffel helt enkelt. Jag skulle väl klura ut det förr eller senare. Och jaa, i snart två år nu har jag bemästrat konsten att "såga"/ "korsskära" spaghetti. När man liksom håller fast hela kalaset med gaffel och sågar igenom med kniven. Känner att jag nu är ett steg närmre att bli min bild av vuxen.

Att jag inte lärt mig detta förrän nyligen så är ett mysterium för mig. Kan bero på att det är ett fruktansvärt tråkigt sätt att äta pasta, eller att det ser fult ut. Men antar att det ändå var värt att lära sig.
När jag berättat att jag inte kunde/eller precis hade lärt mig detta har jag fått mycket förvånade miner och ibland negativa kommentarer. Men nu har jag tagit till Google och fått fram att det här med att skära spaghetti över huvud taget, är FEL.

så det så.

1 kommentar: