Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg

spock

Im officially screwed. Men det är inget jag ska tala om nu. Tillbaka i Sverige är man, på gott och ont. Kom tillbaka i måndags och lägenheten är redan kaos. Inte för att det var något disney paradis före heller men nu är det mera som nått groteskt från skrotnisse och hans vänner.
Nej men verkligen, de senaste månaderna har inspirationen och fantasin varit spårlöst försvunna. Jag har ABSOLUT inget att komma med. Eller jo, men efter att glott på bloggar, vloggar n' shit av människor som är lite som jag eller annars bara är underhållande på en intellektuella nivå jag uppskattar, är ju mitt självförtroende lite tilltufsat. Vafan har jag att säga till om nu då, allt har ju redan bitchats om.. Och förmodligen på ett bättre sätt än jag gjort det på.  Hade tänkt göra värsta grejen om de jävla kossorna som verkligen envisas med att ta på sig värsta klackskorna och 40 kilo smycken på flygfältet, seriously dumbass. Men satt och kollade Jenna Marbles videor och såg hennes video om ämnet som tog upp i princip samma saker jag ville ta upp. Så det kändes ju helt värdelöst nu. Dock vill jag verkligen ta upp en sak angående flygfältet.. När jag själv ska med flyget och eftersom jag redan lyckats missa planet en gång, så brukar jag vara en sur jävla fitt finne när jag ska till min gate. No kiddin'. Folk har bråttom, inte bara jag. Det finns tusen andra pers som blir fittjävlar när de reser. En mycket bra orsak till detta är ni förbannade snigelspår som går med era feta handbagage på hjul och era jävla ungar som springer framför alla andra stressade människor med sina billiga blinkande sneakers och Dora Utforskaren väska. Ta er jävla unge under armen och sätt fart på eller ta mig faaan gå och sätt er någonstans, för inte jag eller någon annan kommer kunna hålla nerverna i styr nästa gång jag fastnar i en snigelspårssvärm.
Och SNÄÄÄLLLLA ta en dusch före ni ska resa med flyg. Det är verkligen inte för mycket begärt. För allas välmående. Tänk på de som måste sitta brevid er.. Är det så att man verkligen inte haft en chans att duscha så lägg då fan i mig inte upp armarna hela jävla tiden. Whats wrong with you!

Btw, tullen hade sökt igenom min väska tydligen. De jävlarna tog 2 tändare och en freakin nagelfil..

En lite förnedrande tanke har varit att börja videoblogga.. En helt ny låg nivå för mig som fortfarande tycker att det är lite pinit att ha en blogg och rodnar varje gång jag flashar med det på facebook. Det är bara en tanke.. Skulle ju vara cool att kunna säga att det är en förfrågan, tyvärr är man ju ingen kändis precis och de som läser denna smörja är mest mina vänner om sympatiläser. Och mina 7 härliga followers som inkluderar mamma.

Det finns inget roligt med denna bild förutom att det tog en jävla evighet att ta bildjäveln Jag lade tillochmed öronproppar i öronen för ljudet av skedar i golvet fick mig att känna mig så himla mycket mer  sorglig över att jag satt och verkligen kämpade med denna bild.. 
sooo...



Sandra Carolina Yvonne Häggkvist - 19 år - Rädd för tomten.

Don't get me wrong, Jag har världens underbaraste föräldrar och jag älskar dem mer än nått annat. Men jag kommer ihåg så väl när jag och syrran bråkat om något och det var tydligen mitt fel, mamma tog mig i famnen och gick mot telefonen och sa "Säger du inte förlåt ringer vi tomten och säger att du inte får några julklappar i år". Självklart sa jag ju förlåt efter det, så effektivt var det ju och jag var säkert jättesnäll några dagar än efter det (sånt håller ju inte i sig, klart jag skulle få julklappar lixom. fattar ju vilken unge som helst). Grejen här var att jag inte var rädd för att inte få julklappar för det viste jag att jag skulle få, för enligt mig var jag ju iaf snällare än syrran, utan jag var verkligen rädd för att tomten skulle komma hem till oss bara för att mamma skulle ringa honom. Mardrömmen att behöva träffa gubbjäveln mer än en gång om året. Sen undrade jag ju självklart hur i hela världen mamma kunde ha tomtens telefonnummer, men kom snabbt fram till att det är något man får på posten när man blir vuxen. (Still waiting on that one.. Kanske kommer på samma gång som brevet från Hogwarts)

Jag hade också fått lära mig att när det närmar sig december månad springer tomtenissar runt och håller koll på varje steg du tar.. Säkert jätte effektivt sätt att få barn att bete sig som folk även när du inte sitter och glor på dem. Men tanken på att små gubbar i matchande röda dräkter springer runt hemma i vårt hus, i mitt rum, under min säng, utanför fönstret, bakom soffan, freaked me out en aning. Och bara det att dom dessutom sitter där i nått hörn och dömer mig och bestämmer hur min framtid ska se ut. Varför säger man så till barn.. Även om jag vet att jag kommer göra det samma till mina ungar när den dan kommer, inte fan ska ni slippa undan sömnlösa nätter på grund av rädslan för att det ligger en liten man under sängen.